fredag 20 januari 2012

1 vecka sen..

Ja idag är de en vecka sen ja fick första cellgiftet å ca 2 v kvar tills nästa =( BLÄÄ vill inte... Inatt har de me blivit allt för lite sömn, när ja la mig mådde ja så illa å hade ont i magen. Halv sov ett tag å vakna kl 03.00 av att de värkte så i kroppen, å ja kände mig riktigt sjuk.. Låg å vred mig i en tim å längta efter mamma, "man känner sig ju så liten när man inte mår bra" Men tillslut släpa ja mig ner till tommy som sov på soffan å försökte få liv i honom. Men där va de inte mycke liv å få, tog mig värktabl å gick upp igen. Tommy sa åt mig å kolla febern, sen somna han =) Tog febern när ja kom upp å den va bra. de som är viktigt när man fått cellgift de är att inte bli sjuk, mer än de man har då vill säga hehe..För från ca 8-12 dagar efter en kur då har man nada imunförsvar. Så får ja ja litt över 38 grader då måste ja åka ner på sjukhuse å ta prover. Visar dom att imunförsvaret är på botten då får ja antibiotika intravenöst. Så därför blev ja litt rädd inatt att ja åkt på nån skit, men har ingen värk nu är bara så in i HELLSIKE trött =( =( Är så trött så de går inte att somna..


De som är så jobbigt mitt uppe i detta är när man har en unge som vägrar höra. de spelar igen roll om man försöker prata lungt till han el bli förbannad, han bryr sig inte.. Imorse tog de typ 30 min att ta på han byxor å tröja, fasen vettu! Man känner bara att varför gör du så här mot mig fatta att mamma är sjuk. Men de kan man ju inte begära av en snart 3 åring. Men ja orkar verkligen inte av när han är sån.. =( ja har inte de tålamodet.. Å sen kommer detta dåliga samvetet när man blivit arg på han himlar.. Men som ja sagt, detta att ja är sjuk de tar på oss alla även den minsta <3 Därför blir ja så arg på denna jävla kroppen ja har som går å drar på sig cancer!! Ganska onödigt om man frågar mig, ja har inte tid me detta. Ja ska ju jobba å allt sånt, plus att till sommaren vill ja på semester. Men ikke ingen semester på mig, för ja ska få cellgift en dag i veckan jihoo!! Känner verkligen att ja har en piss dag idag, läser massa statusar på facebook typ att, Ja nu äre helg. Å jag har så mycke att se fram emot bla bla bla. Nej ja är inte BITTER... ÅÅÅ FAN.. Försöker verkligen hålla humöret uppe å ta detta me en klackspark å va stark å tuff å allt ja fått höra att ja är. men ibland så blir de så jäkla svårt,  ja tycker ja haft min skit dom senaste åren ja vill inte mera nu =( 


Nä Upp me hakan nu MALIN, har mest lust å dänga skiten ur mig själv.. Men nu tar ja å drar täcke över huve, gråter en skvätt för att sedan vakna glad =) Återkommer gladare om en stund! 


Gla i er mina älskade vänner å familj <3




9 kommentarer:

  1. Hoppas att du orkar sova lite, så att du vaknar lite " gladare"jobbigt med en liten trotsig 3 åring ! men du verkar vara vid gött mod och din Tommy han verkar oxå vara en hyvens kille var rädda om varann...läser båda era bloggar...gött och få skriva av sej...kram familjen ..

    SvaraRadera
  2. Fick info om sidan Cancer anhöriga och närstående gruppen. Kan kanske va nåt? Kram Gun

    SvaraRadera
  3. Det kan kanskje være en ide for deg å kontakte Kreftforeningen på norsk eller svensk side for å få luftet dine tanker. Videre så kan det hende at dem kan ha noen avlastningstiltak å tilby deg iforbindelse med Hugo, dette kan også være bistand til stell av hjemmet osv., dersom det er behov. Jeg synes du skal spørre. Vi fikk mye informasjon av dem og også bistand til hvordan vi kunne leve et liv selv om Madeleine var kreftsyk og hele familien rammet. Jeg tenker på dere hver dag. Det ER en vanskelig tid dette, men dessverre så er det vel ofte slik med cellegift at det røsker såpass opp innvendig at de fleste har mer eller mindre plager av den. Madeleine har fått over 100 kurer med cellegift, iberegnet tabletter og sprøyter, om det kan være noen trøst..... hun ble behandlet i to år...Jeg mener, hun sitter jo blant oss i dag, like frisk og glad;-)))))) Stor klem Wigdis

    SvaraRadera
  4. Vår yngsta kille fyller 3 år om en månad och är för tiden riktigt utmanande... Jag vet hur frustrerande det är för mig och Thomas och vi är ändå friska! Fick ett tips från vår förskolepersonal att inte bråka om kläder utan låta hinim upptäcka själv hur det känns att gå till dagis utan.. Så här om dagen när han vägrade ta på sig skor så fick han gå i strumporna ut till bilen och från bilen in på förskolan och nu var det bara för några dagar sedan men vi har inte tjafsat om kläder en enda gång än så länge! (Fast jag kände mig som den hemskaste mamman i världen...) Kram! Yvonne

    SvaraRadera
  5. Tuffing!!
    // Renée

    SvaraRadera
  6. <3 Skickar hundra styrkekramar till dig! <3 Kram Pernilla Skarfält

    SvaraRadera