Idag har ja typ gått å vänta på att de skulle bli kvällen så ja kunde få lägga mig igen.. Är så sjukt sliten å kroppen känns jätte tung =/ Tårarna har trillat litt me, känns näsan tyngre ut nu när man börjar bli klar me alltihop. Och här sitter man utan hår å bara ett bröst, å man blir sååå trött på folk i stunder som försöker trösta en. Men de vanliga, men håret växer ut, å att du får ja ett nytt bröst! Himla lätt för andra att säga som har hår å två bröst... Sånt kan man faktis bli litt irriterad på, vet att dom bara menar väl men ibland är de bättre å bara va tyst.. Märks kanske att ja är litt ettrig idag men man har bara lust å gräva ner sig i stunder... Ja då blev de ett gnäll inlägg idag då, men de är så här ja mår för tillfället tyvärr.....
Kram.
Kram.
Ser du er litt irritert når folk vil trøste deg- vel da kan jeg gi en liten historie fra da Madeleine (1 år og 10 måneder) fikk leukemi. Din Tommy hadde da snakket med noen som såvisst ikke ville gi oss noen trøst. Denne personen hadde uttalt til Tommy at "Ja, ja, det er på tide at de får noe også. Det finnes medisiner mot dette nå", hvorpå Tommy hadde sagt til denne personen at det var det desidert styggeste han hadde hørt noen si noengang!!! Klok som Tommy er, så har han aldri sagt til oss hvem som sa dette, men kanskje du da kan tenke litt annerledes om de som trøster. De vil deg vel, men hva kan man tenke om ovennevnte uttalelse og person til oss.......??? Forøvrig så hørte vi også senere at det var folk som sa til oss at "Ja, når jeg hører ordet kreft, så ser jeg kun for meg et svart hull" ....videre "Ja, de (sykehuset) prøver vel å behandle henne nå, men dette går vel bare en vei"......??? Jeg tror du, tross alt må tenke at uttalelsene du mottar, er ikke vondt ment og at det er utrolig vanskelig å vite hva man skal si som trøster. Noen ganger blir alt feil. Jeg derimot, har etter det vi opplevde med Madeleine og de uttalelser som folk ga oss, ikke bare indirekte, men også direkte, den oppfatningen at mange ikke ønsket oss vel, men på en måte syntes dette var greit at vi fortjente det. Det er noe å tenke på det.... Slik jeg ser av bloggen din, er du kun omgitt av folk som vil deg vel. Vi stilte oss forøvrig også masse spørsmål underveis, hvorfor oss, og alt det der. Men det tjener ingen hensikt. Spørsmålet er heller: Hvorfor ikke??? Ingen er unntatt fra å rammes av det ene og det andre, uansett alder, kjønn, status, osv. osv..., men det handler om å takle det så godt man kan og prøve å tenke at det finnes behandling og at man kan bli frisk igjen. Det er en sorgprosess man må gjennom både når man blir syk, som pårørende til en syk og det faktum at man faktisk trenger behandling for å bli frisk. For meg så tok det lang tid å akseptere at Madeleine var syk osv osv, men det gikk på et vis og jeg har bestemt meg uansett hva: Jeg skal aldri bli bitter. Det er en følelse som spiser deg opp innenfra. Klem Wigdis
SvaraRadera